På torsdagen den 19 april 2012 höll styrgruppen för lagen om äldreservice vid social- och hälsovårdsministeriet presskonferens om den reviderade versionen av utkastet till lagen om äldreservice. Det tidigare utkastet till lagversionen kom den 9 mars 2012. Ändringarna är rätt många, bland annat har åldersgränsen 75 eller 80 år slopats, i stället har införts uttrycket person som lyfter ålderspension, vilket innebär 65 år.
När det gäller subjektiv vård för äldre får den äldre vård om kommunens anställd först gör en utredning av vårdbehov för den äldre, sedan är tiden för att få vård högst tre månader. Därtill ska kommunerna ha en mycket bättre kompetens i geriatrik och gerontologi, vilket är bra.
Chefen för den enhet som producerar service för äldre får ett tillsynsansvar, vilket kräver mer av ledarskapet. Personalens anmälningsplikt har tagits bort, så det blir ingenting likt Lex Sarah, vilket det tidigare lagutkastet hade.

Det har i medierna förekommit diskussioner kring statsbudgetens tilläggsförslag om att höja skatterna på pensioner som överstiger 40 000 euro på årsnivå. Tyvärr skrev regeringen redan in i sitt regeringsprogram i juni 2011 att skatterna på pensioner kommer att höjas. Tydligen enades regeringen om att öka skatterna på löntagare som får mer än 100 000 euro årligen, men också på pensioner som överstiger 40 000 euro, och båda siffrorna är högre än den nu rådande genomsnittliga löne- och pensionsnivån i Finland. Jag är inte för skattehöjningar, men tyvärr var regeringen tvungen att vidta drastiska åtgärder för att minska skuldbördan i statsbudgeten.

Enligt Pensionstagarnas Centralförbund är skatteprocenten på pensioner över 40 000 euro årligen lägre än motsvarande skatt på löneinkomster. Regeringens och riksdagens linje har varit att sammanföra skatterna på löner och pensioner. Det här inlägget är inte att försvara regeringens och riksdagens linje, utan att informera om frågan. En annan fråga är sedan att tyvärr är fortfarande löntagarnas pensionspremier inräknade i skatteprocenten. Men det här är orsaken till att regeringens rådgivare har förordat denna lösning.

I dagens Helsingin Sanomat finns Matti Airaksinens (St Michel) inlägg om att man skulle förlora pension när man arbetar. Det här är en absurd tanke. Pensionen är lägre än lönen och man går inte miste om pension, utan den blir tvärtom större när man väl tar ut pension. Pensionsbeloppet är alltid mindre än lönebeloppet och om man tar ut lön som pensionär, vilket Airaksinen föreslår, mellan 63 och 68 år kommer pensionen att bli lägre än om man arbetar mellan 63 och 68 år och tjänar 4,5 procent i stället för 1,5 procent på pensionen.

Alltså: arbete lönar sig, och trots att det brutna indexet är större än många löneindex för 2012 och var det även för 2010 är det många andra förmåner, bland annat företagshälsovård, som man går miste om ifall man går på pension. Visserligen har man ju inte alltid resekostnader heller, så den här ekvationen är en fråga som var och en måste sätta sig in i själv. Vi har förhandlat med myndigheterna om att ändra skatteuträkningen för jämförelsen mellan löner och pensioner beträffande att beakta pensionspremien, men förhandlingspositionerna för statsbudgetökande utgifter är inte de bästa i detta internationellt prekära ekonomiska läge.

Regeringen föreslår i budgetbehandlingen en ökning av mervärdesskatten. Det är förståeligt att det måste ske höjningar av vissa skatter, på grund av den prekära ekonomiska europeiska situationen. För att få den finländska skulden att sluta öka föreslår regeringen att mervärdesskatten höjs med en procent.
Det är tråkigt i synnerhet ur pensionärernas synvinkel, som redan har en låg pension och inte kan jobba. Många pensionärer har redan nu en trängd ekonomi, och de blir tvungna att minska mer på utgifterna, såsom läkemedel och mat. Det kan i sig ha tråkiga följder, eftersom många pensionärer vill sköta sig själva med egna medel.
Därtill är det tråkigt ur de föreningars synvinkel som inte är mervärdesskattepliktiga, och det innebär att allt som de föreningar köper måste de även betala mervärdesskatt för i sin helhet.

Jag märkte till min fasa att det är några veckor sedan jag senast skrev en blogg. Det betyder inte att det inte skulle ha hänt något på äldrefronten - tvärtom! I Hufvudstadsbladet för en vecka sedan fanns en artikel som skakade om de flesta: en fru med minnesstörning sändes hem till sin make som själv hade svårt att klara sig själv.

Äldreomsorgen är en svår nöt att knäcka i Finland. Det verkar som om ingenting biter på beslutfattarna när det kommer till att stödja äldre. Kvantiteten avskräcker. Det får inte gå så att en individ i behov av hjälp inte får hjälp på grund av byråkrati eller ekonomi. Samhället måste komma in då det inte finns andra möjligheter.

Harriet Finne-Soveri på Institutet för Hälsa och Välfärd publicerade i går en rapport om närståendevården och äldreomsorgen i Helsingfors. Den ger vid handen att allt flera äldre vill bo hemma så länge som möjligt. Stämmer det här? Det är överraskande för alla som arbetar inom äldreomsorgen. Gäller det här för seniorer i tätorter eller för en viss ålders seniorer? Jag vet många seniorer som gärna flyttar in till ett seniorhem för att undvika ensamhet och lidande på grund av funktionsoduglighet. Om resultatet är allmänt krävs det att samhället mer och mer satsar på hemvård, hemsjukvård och närståendevård och att frivilliga kan besöka äldre i hemmen i högre grad än nu.

Det är intressant hur arbetspensionsindexet fortsätter att intressera pensionärerna. Lasse Gästgivars skrev 4.1 om arbetspensionsindexgruppen, som har tillsatts av social- och hälsovårdsministeriet med Jukka Rantala som ordförande. 8.1 hade Rehnström och Strengell svarat på Gästgivars insändare med att vi måste tänka på finanserna och att vi inte ska ge över skuld till kommande generationer, vilket Gästgivars svarade på 12.1.

Det är klart att det även ska finnas social- och hälsovårdsfrågor i helhetspaketet för pensionärer. Och det finns många pensionärer som har ett mycket svårare läge än arbetspensionärerna, såsom garantipensionärerna. Trots det ska alla få en saklig argumentation på vad som ska ske med arbetspensionsindexet. Vi får hoppas att det blir en ordentlig utredning i arbetspensionsindexgruppen och att den finner en bra lösning på frågan om arbetspensionsindex. Det är klart att alla önskar att pensionärerna ska ha det bra.

I gårdagens HBL kunde vi läsa om att en man som varit anställd på Centralkriminalpolisen fick igenom rätt att avgå från sin post först som 68-åring och inte som 63-åring. Det här är ett steg i rätt riktning. Arbetsgivarna måste förstå att inte diskriminera arbetstagare på grund av ålder.

Minister Risikko kommer att tillsätta en grupp för att reda ut indexet på arbetspensionerna. Gruppens mandat är år 2012. Det är en kort tid med tanke på att det är en omvälvande fråga för en stor mängd personer och en väldig mängd medel som gruppen ska reda ut.

Men tiden är väl vald. Precis i dagarna har Europeiska kommissionens vitbok om pensioner getts ut. Det blir intressant att se hur den kommer att behandlas i gruppen. Därtill kommer de riktlinjer som finns i vitboken att återspeglas i gruppens arbete. En fråga är antagligen en gradvis övergång från Defined Benefit-pensioner till Defined Contribution-pensioner, dvs att man får i arbetspension motsvarande det som de placerade medlen avkastar och inte det som man har betalat in och som man enligt kalkylmässiga ekvationer borde få. Finland har Defined Benefit-pensioner, men har infört en livslängdskoefficient för att minska pensionerna.

För 2012 har arbetspensionsindexet fastställts till 3,6 procent, folkpensionsindexet på 3,8 procent. Det är bättre än den kalkylerade löneökningen för 2012. Det brutna indexet har två år varit bättre än halvvägsindexet sedan det brutna indexet infördes 1995, 2010 och 2012

Den första pelarens pensioner kommer troligen att finnas kvar och utvidgas, men vilken miniminivån blir får man se.

Har Europeiska unionen något att säga seniorerna? Den frågan har jag försökt få reda på via vår paraplyorganisation AGE Platform Europe, vars säte är i Bryssel. Svaret är både jo och nej.

En del beslutsfrågor är nationella, en del europeiska och en del internationella. Med beslutsfråga avser jag här en fråga som grundar sig på ett fördrag, direktiv eller lag till den högsta instansen, oftast med ekonomiska förtecken. Eller finns det mer sådana i Finland?

Till de nationella frågorna som budgetbesluten inverkar på är social- och hälsovårdsfrågor, men inte människorättsfrågor, som hör till EG domstolen, människorättsdomstolen i Luxemburg.

Pensionerna har än så länge varit nationella, men snart är en Vitbok om pensioner på väg, vilket kommer att inverka indirekt i början och senare kanske direkt på styrningen av pensionspolitiken i Finland.

Skattepolitiken är fortfarande rätt nationell i Finland, men i kostnadspolitiken ingår ju även kostnader för Europeiska unionen och andra instanser där Finland är medlem.

Det som inte är nationellt är jämställdhetsfrågor, ekonomiska frågor som berör euron, finans- och ekonomipolitik och vissa inflyttnings- och invandrarfrågor. Juristerna arbetar för fullt på de här frågorna.

Kommun- och servicestrukturreformen är en fråga som är nationell. Men är den det? Staten klarade konvergenskriterierna men inte kommunerna. Består inte staten av kommuner? Var har kommun- och servicestrukturreformen egentligen startat? Vem har sagt att kommunerna har för stor ekonomisk börda? Var det inte staten som önskade träffa konvergenskriterierna? Så hela finska staten är en helhet, som lyckligtvis i skrivande stund hör till de sex länder (Finland, Estland, Luxemburg, Slovakien, Slovenien och Nederländerna) av euroländerna som har triple-A (AAA)-klassificering. Men upplåningsbehovet för Finland 2012 är 7 miljarder euro, mer än 10 procent av vår statsbudgets omsättning!

Får se hur redemption fund kommer att klara sig.Finlands europaparlamentsledamot  Calle Haglund har klarat sig mycket bra i rapporteringen inom finansutskottet samt ekonomi-  och valutautskottet. Fortsätt på samma sätt! Också A-studios enkät gav goda siffror för Calle. Fint!

Det är tråkigt när bolag i äldreomsorgen inte fyller kvalitetskriterierna på äldreomsorg. Ytterligare värre när finländska bolag är involverade. Det är klart att vi ska ha hög kvalitet i äldreomsorgen. Det kostar ett rimligt pris. Men det är att prioritera i priset framom bonusar till cheferna. Men det behövs flera finländska bolag inom vårdbranschen, men de ska också föregå med gott exempel när det gäller ledarskap.

Ledarskap betyder också att alla länkar i servicekedjan ska vara väl genomtänkta kvalitativt. Att sätta undan pengar i skatteparadis såsom exemplen visar i dagens Helsingin Sanomat är ett dåligt exempel på elitism och individualism. Ansvarsfull skatteplanering är att redovisa för verksamheten, ja i dagens internationella verksamhetsområde är det då där bolaget för verksamheten är registrerad?

Åter en gång har en del läkare blivit fast för att inte vara läkare och Valvira har varit i hetluften. Varför är inte de som har anställt läkarna med felaktiv bevis satts till svars? Det är ju helt fel använda publika medel att ha personer som anställer obehöriga läkare. Används de statliga medlen nu rätt när även Valvira ska se över sina principer eller är det här en näpst av ganska nya Valvira?

Jag blev intervjuad i går (8.11) av radionyheterna och i dag (9.11) sändes intervjun. Jag skriver den här bloggen för att meddela att jag kan ha blivit missförstådd. Jag understödjer inte att de äldre ska sälja sin bostad för att få vård. Frågan var om jag understöder att personer som har överlopps pengar frivilligt vill understödja äldreomsorg över lag.

Jag tycker att alla ska ha rätt till en basvård, som inte ska kosta. Om man över det önskar en tilläggsservice får man betala till. Om det är fråga om sjukvård är det klart att kommunen ska stödja.